Humla och Hallon myser i soffan när solen plötsligt lyser in genom fönstret, och jag frågar hundarna om de kan tänka sig en promenad?
De studsar, precis som vanligt när frågan ställs, ivrigt upp och springer och ställer sig i badrummet där jag alltid byter om. Så står de sedan tålmodigt, utan att släppa mig med blicken, och väntar tills jag är klar. Därefter på med reflexvästar, halsband och koppel till hundarna. Baggenbälte, godismagväska, visselpipa och broddar till mig - NU kan vi gå!
Den bleka, underbara decembersolen på bortvägen.
Mina fina älsklingar poserar lydigt när jag vill ta bilder *s*.
Humla tar täten på stigen ner till naturreservatet.
Spår efter människa...
... och spår efter bäver .
Ett helt nyfällt träd, och notera så otroligt fint det är avgnagt!
Den ännu blekare- men fortfarande lika vackra - decembersolen på hemvägen,
1½ timma senare.
Finaste soffdekorationen som jag kan tänka mig!