Visar inlägg med etikett Natur och miljö. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Natur och miljö. Visa alla inlägg

tisdag 17 juni 2014

Med lust och fägring stor

Klicka på bilderna för bättre upplösning
Favoritaklejan 'Nora Barlow'

"Att vakna en morgon då himlen är blå
och finkarna gnyr som besatta
och öppna sin stugdörr och barfota gå
på vildgräsets daggiga matta
kan låta de saligas fröjd slippa lös
och göra den trögaste själ religiös"
                                         Alf Henriksson



Nu är det färdigsått & utplanterat, och krukeriet är nästan tömt på alla plantor som dragits upp under våren. Att göra i ordning det gamla stallet/motorcykelgaraget (som var fyllt med en massa "skräp"), är nog bland det bästa jag har gjort! Nu finns allt som hör trädgården till samlat på ett ställe, och genom att rummet har sydvästfönster så är det perfekt att placera sådder i.



Nyinredda krukeriet

Eftersom det isolerats så blir det även möjligt att övervintra känsliga växter och pelargoner som gärna har det ljust och svalt. En frostvakt kommer kanske att behövas om det blir en sträng vinter.


Vad gäller odlingarna så kommer vi i år att pröva ett, för oss, nytt koncept genom att det till övervägande del blir odling i pallkragar. En del har vi samlat ihop här hemma, några har vi fått levererade av en snäll bekant och så har vi dessutom investerat i några nya - inalles 16 stycken. Ska bli sååå spännande att se om det blir någon skillnad på skörden jämfört med att odla direkt i jorden. Att det blir väldigt mycket enklare att luckra och rensa är jag helt övertygad om, och genom det hoppas jag även slippa den tunga, om än roliga, vårgrävningen nästa år :-).



Så här har grönsakslandet sett ut i många år ...


... men i år blev det så här

För att få bästa möjliga livsbetingelser och motståndskraft mot diverse ohyra för de olika grönsakerna så tillämpar vi samodling (exempelvis varannan rad lök varannan morot) och växelbruk. Hittills har vi haft en treårscykel, men i år ska vi försöka oss på att även odla kål så då blir det en fyraårscykel som fungerar som följer:


år 1; ärtor/bönor tar upp kväve ur luften som de drar ner och ger jorden näring


år 2; kålgrönsaker som är väldigt näringskrävande


år 3; rotfrukter/lök som nöjer sig med lite mindre näring


år 4; potatis som är den växt som kräver minst



Med värmens, solens och regnets hjälp ser det ut så här den 15 juni. Mellan lökarna skulle det kryllat av morotsblast, men första sådden grodde inte och andra sådden sprätte hönsen bort... Tredje sådden gillt kom i jorden först igår. 


Varannan vecka under hela växtsäsongen vattnar vi med nässelvatten som är ett helt fantastiskt bra gödselmedel, men också allmänt stärkande för grönsakerna. Receptet fick jag från boken "Odla utan gifter" av Meta Strandberg som 1973 var den första trädgårdsbok jag köpte, och som jag fortfarande har stor nytta av - vissa kunskaper håller verkligen i längden :-)!


*****

Att komma ut i trädgården på morgonen, strosa runt och se om något slagit ut eller kanske ätits upp av sniglar under natten är lika härligt precis varenda dag. Nästan lite grand som att träda in i Edens lustgård så som jag föreställer mig att den var; gamla knotiga träd, tufsig, fylld av fågelsång, dofter och "lust och fägring stor".


Och jag tycker så mycket om alla mina blommor, buskar och träd. Förstås :-). Trädgården är verkligen inte alls märkvärdig på något sätt och det finns inga rara växter, men en hel del gamla sorter och mycket matnyttigt för fjärilar, humlor och bin. Hos vissa av växterna stannar jag just för tillfället extra länge men av olika anledning;



Gullbågen sprider sig villigt mellan stenarna i skuggan under ett av äppelträden, och blir så otroligt vacker när den låga kvällssolen når den i motljus!



Rosa stjärnflocka 'Rubra' som kan tyckas ganska oansenlig på håll, men när man kommer nära så är den helt underbart mångfacetterad!



 Och så de fantastiska luktpionerna 'Catherine Fonteyn' som man kan plocka in och njuta av på köksbordet



Nyplanterade clematisen 'Piilu' lade all sin kraft på att blomma, till skillnad från likaledes nya 'Rouge Cardinal' som klättrat iväg ett par meter på höjden men hittills bara fått en enda blomma - älskar olikheterna! 

Sen finns ju alla de där växterna som, ibland helt på egen hand, hittar in i trädgården och som jag med stor glädje låter hållas;


Ängen där vi bara klipper en smal gång och som för varje år får fler och fler vilda blommor och gräs - snart kan vi plocka vår midsommarbukett att lägga under kudden


Smultronplantan som bestämt sig för att i skuggan vid min altantrappa är det trevligt att bo


Ormbunkar dyker upp överallt - här har en slagit rot vid dammen


Den här späda och jättesöta lilla murrevan dök plötsligt upp och började alldeles av sig själv täcka in en stor del av husgrunden, de fula rören till bergvärmen och är nu på väg ner i källartrappan - växtkraft!


Penseér självsår sig också i den magraste jord, och måste när de är bebisar skyddas för att inte bli nedtrampade av små barn- och hundtassar


Och så har vi då ogräset kers som när den blommar i rätt miljö är sååå fin, men som på fel ställe ger mig gråa hår...


Skulle kunna fortsätta berätta om, och visa bilder på, allt som blommar just nu - honungsrosorna, schersminen, praktlysingen, paradisbuskarna, riddarsporrarna, örtagården med mina absoluta favoriter backtimjan & stäppsalvia, flädern etc etc ...

... men nu måste jag hejda mig och bara säga:

TREVLIG MIDSOMMAR!



Massor av fläderblommor blev det, och många saftsatser som kommer att bli glassar, parfaiter och cheesecakes i sommar :-)








söndag 23 juni 2013

Utflugna!

Klicka på bilderna för bättre upplösning
Det gamla äppelträdet har i år agerat hem för både blåmes och nötväcka


"Här kan jag absolut tänka mig att bo med mina ungar!"


Att på nära håll följa småfåglar som tar fram en flock ungar, är ett nöje som jag unnar mig varje år.

I min trädgård är det nötväckor, blåmesar, svartvit flugsnappare (som sin vackra sång till trots, tyvärr inte lyckades finna sig någon hona i år L) och talgoxar som använder holkar och äppelträdshålor som bostäder.



 För att få ett så här fint ingångshål fick nötväckorna hålla på att kleta och kladda i flera veckor...


... och här är en av dem med lera i näbben





Blåmesen med bomaterial


Jag har följt nötväcke- och blåmesparen ända från det att de inrett sina bohålor, till dess att ungarna flugit ut. Av någon anledning valde de att bygga i samma äppelträd, på samma stam och med bara knappa två meter mellan bona. Dumt av dem, tycker jag...





Så här satt de och mätte sig med varandra många och långa stunder under bobyggar- och häckningsperioden...


... för det innebar mängder av slagsmål och upprörda ”ord”växlingar dem emellan, ända fram till dess att ungarna fötts då båda föräldraparen blev uppslukade av viktigare uppgifter än att bråka med grannen.


Ett av alla de slagsmål som högljutt och under stor dramatik utspelade sig, och det var alltid den lilla blåmesen som fick ta till flykten


Efter några veckors ruvande hörs så äntligen de nykläckta och hungriga ungarnas pipande, och därefter följer ett ihärdigt arbete då mor och far - som de tättingar de är - flyger ut och in i bona med mat till sina omättliga barn.


Nötväckans ungar fick verkligen en mycket omväxlande, och ibland väldigt färggrann, diet i form av larver, flugor, skalbaggar, tusenfotingar och en lång rad andra insekter av olika slag...



Blåmesparet var i princip omöjliga att fotografera eftersom de aldrig satte sig till rätta utanför bohålet utan landade på någon av smågrenarna i närheten, och sedan flög snabbare än blixten raka vägen in...


Jag sitter ofta på första parkett, och fångar då och då upp ett barnbarn som råkar befinna sig i närheten, sätter hen i knäet och så sjunger vi:

”Små, små fågelungar sova i sitt bo,
lilla fågelmamma får då lite ro.

Förstår verkligen uttrycket "att flänga som en tätting"


Efter ytterligare några veckor kommer så det riktigt roliga, och jag parkerar nedanför bona för att få se de nu ganska vuxna ungarna titta ut genom bohålet och bli matade. 












 "Jag vill ha meeeer! Nu, NU, NU!"


Sedan gäller det att vara uppmärksam för plötsligt en dag sitter den första lilla ungen i öppningen och tittar nyfiket och längtansfullt ut över trädgården, och funderar på om den ska våga lämna det trygga boet och kasta sig ut i det okända? 


Så otroligt söt!

Till slut vinner nyfikenheten över rädslan, och den ger sig av.




"Tror det är säkrast att börja med att gå..."



"Ooops, det var visst inte så lätt det heller..."




"Maammaaaa - var e du? Nähä, då får man väl knata vidare på egen hand..."



"... upp, upp, upp... det går ju bra det här!"



"Oj, vilken utsikt!!! Nä, nu är det dags att pröva om vingarna bär - bye, bye!"


Blåmesens ungar måste ha legat väldigt långt ner i boet, för inte en enda gång under alla matningar såg jag dem i öppningen. Så, helt oväntat en morgon var de på väg ut, jag sprang in och hämtade kameran men hann inte rigga upp och ställa in utan missade det stora ögonblicket med bara några sekunder...



Så här dungullig är den i alla fall när den precis landat efter sin första decimeterkorta flygtur.





Nu är det över, alla ungarna har flyttat och det är VÄLDIGT tyst & tomt i trädgården.

Men ändå en lika fantastisk upplevelse varje år! J





söndag 19 maj 2013

Lyckliga, vårystra kossor!



Tittut, vem e du?


Blir så lycklig och imponerad över att det finns eldsjälar som går mot den storskaliga strömmen och driver jordbruk på ett djur- och naturvänligt, ekologiskt, ytterst småskaligt och omsorgsfullt sätt! En sådan bonde, Folke Eriksson, fick jag kontakt med i höstas, och han bor dessutom i ”min” kommun vilket känns extra trevligt. Av honom får jag köpa nyttig havre, till både min och hönsens glädje.


Fjolårskviga som tillsammans med övriga jämngamla går på lösdrift

 Gården på 27 ha ligger strax utanför Gråbo med fantastisk utsikt över ett levande odlingslandskap, och med en liten ås i ryggen. Där hålls för närvarande sju amkor, en egen tjur, fjolårets kvigor/stutar och årets småkalvar - inalles 27 djur.
Och så det fuxfärgade ardennerstoet Tess, inte att förglömma!


Det finns verkligen inget mjukare än en hästs mule...


Tess är så lik vår ardennervalack, Pelle, som i många år tjänade familjen i både skogen och på åkrarna! 


Det sägs ju att kor har snälla ögon - men titta på det här!!!

Korna (som är av köttrasen Siemmental) äter ekologiskt ensilage och kraftfoder som odlas på gården. De går ute på bete hela sommaren tillsammans med tjuren, och blir betäckta på naturligt sätt vilket nog måste sägas vara väldigt ovanligt nuförtiden. Nio månader senare föder de sina kalvar som sedan får gå med sin mamma och dia ända fram till hösten, och därefter stannar de ytterligare cirka ett och ett halv år på gården innan det är dags för dem att bli antingen mat (stutarna) eller amkor.
Helt underbart, och jag blir liksom alldeles varm i hjärtat när jag är där och hälsar på och får träffa alla dessa vackra, vänliga kor!


Tjuren t.v. får bara se men inte röra, hela vintern lång...


Ladugården är gammal med precis ALL den charm som en sådan innehåller, och jag blir helt nostalgisk eftersom det var exakt så det såg ut hemma hos oss när jag växte upp. Uppbundna kor som sticker fram huvudet mellan järnstänger och äter från ett upphöjt cementbord där maten läggs ut – tänk så många gånger jag hjälpte till att utfodra våra djur på det sättet när jag var liten! Och jag kan fortfarande känna hur det kändes att stoppa in fingrarna i munnen på en liten dikalv, och låta den suga jättehårt och slicka med sin sträva tunga.


Bråttom, bråttom blir det när grindarna öppnas och friheten hägrar... (foto Yo)


Yippie, så härligt! (foto Yo)

I fredags var det dags för kosläpp i liten skala, då alla djuren fick komma ut i hagen närmast ladugården en stund. På kalvars vis så kesades det runt hej vilt, och tjuren måste ha väntat länge på närkontakt med motsatta könet för han hann knappt utanför grinden innan han försökte betäcka en av korna J.


Ska vi?! (foto Yo)

En lycklig tjur (foto Yo)

Det här sättet att bedriva jordbruk på är säkerligen inte någon strålande ekonomisk affär, och när Folke drar sig tillbaka så kommer förmodligen ingen annan att ta över och driva gården på samma sätt. Det är nämligen inte så man gör idag, utom möjligtvis som ekobonde…
Men åhhhh, vilken förlust det kommer att bli! För VARFÖR måste allt vara megastort, megalönsamt, megaeffektivt = megaproduktion i fabriksmiljö?!



Pfrrfrrf, vad gott det luktar jord! (foto Yo)


Snygg uppvisningstrav (foto Yo)


TACK till Folke som generöst tagit emot oss och berättat om sitt sätt att bedriva lantbruk.
Som avslutning kommer ytterligare några exempel på vårystra kalvar med massor av spring i benen! 


(foto Yo)


(foto Yo)


 Skolexempel på kesande J (foto Yo)


(foto Yo)