Sommarlovsäventyr

Klicka på bilderna för bättre upplösning

Vackra Loholmen i sjön Anten

En riktigt härligt äventyrlig dag fick tre av barnbarnen och jag idag. Vi skulle hälsa på morfars/farfars sambo när hon kröp omkring och var amatörarkeolog vid en utgrävning på Loholmen, strax utanför Gräfsnäs i sjön Anten.

Herregud - är det DEN vi ska åka med?

För att ta oss dit skulle vi åka med en båt (trodde vi) som visade sig vara en brygga med en bänk och en låda som enda sittplatser.

Glada i hågen äntrade vid dock den ranka farkosten, klädde på oss flytvästar och satte oss tillrätta. 10 - 15 meter från land när skepparen skulle svänga ut på öppet vatten så small det till, ett motorfäste gick av och hela motorn sjönk till botten!

Det blåste kraftigt och vi drev sakta in mot en vassrugge, men som tur var fanns två långa störar ombord som vi kunde staka oss in till bryggan med!

Gissa om barna tyckte det var spännande. Och lite läskigt på samma gång.

 

Det blev till att hoppa i land igen och ta en fika i väntan på annan transport (som så småningom kom i form av en riktig båt som en privatperson vänligt nog körde ut oss i). Mellan tuggorna spekulerade de små snillena vilt om hur det nu skulle gå för alla dem som var där ute på ön - hur skulle de komma hem? skulle de få någon mat? kanske kunde de simma i land?

Den här vackra kvinnan (som lär vara en avbild av Gustav Vasas andra hustru Margareta som en period bodde här ute) hälsade oss välkomna när vi kom över till ön.

När vi väl kommit fram möttes vi av en febril aktivitet – ett 50-tal glada amatörer såväl som utbildade arkeologer stod på knä med näsan i backen och grävde med små spadar, bar jord eller silade.

Bonusmormor/farmor in action

Lunchtomt...

Greve Gomerprojektet (som utgrävningarna heter) har fått namn efter den greve som på 1200-talet byggde borgen. Den borg som sedan var bebodd av idel, ädel adel till mitten av 1500-talet. Följande intressanta fakta finns att läsa på Wikipedia:

"På Loholmen finns ruinerna av Loholms borg, föregångare till Gräfsnäs slott. Resterna av en 200 m lång och 4 m bred bro som ledde ut till borgen från fastlandet har genom dendrokronologisk undersökning daterats till 1301. Tegel från källarvalven har bedömts vara slaget på 1200-talet. På 1550-talet användes sten från borgen när Gräfsnäs slott uppfördes. Under en utgrävning sommaren 2011 hittades rester av en mur, samt ett metallföremål som man tror är ett gångjärn. Vid utgrävningar i skiftet juni - juli 2012 har man troligen bevisat att borgen brändes i stället för att ha, som man tidigare trott, plundrats för material till Gräfsnäs slott."

En hel del fynd har gjorts under de hittills tre, av fyra, dagar som grävandet pågått och här kommer ett litet axplock - visst är det fantastiskt att tänka sig att föremålen kanske är mer än 800 år gamla!

Det här tyckte jag såg ut som ett öra... att det bara är slagg är inte ALLS lika spännande

När barnen sett sig omkring en stund och fått svar på sina frågor tog vi en liten promenad ner till vattnet där det fanns lämningar av något yngre datum, nämligen efter kanadagäss, i form av träck och

FJÄDRAR!

"Ska vi byta, ska vi byta, ska vi byta fjädrar med varann...?"

"Där är en till - den kan du ta!"

"Titta mormor - är de inte fina!?"

  

Kanske en blivande arkeolog?

Mmmmm - smultron... 

... e GOTT!

"Nä, nu får det vara nog - jag vill inte vara med på fler bilder!"

Underbart är kort sägs det, så snabbare än snabbt var det dags att vända hemåt igen - den här gången blev det en härlig (och utan missöden) åktur på "båtbryggan".

"Skönt att känna fast mark under fötterna igen!" summerade ett av barnbarnen dagen när vi kom i land.

Underbara ungar!

Sportlovsdax

Det är sportlov och tråkigt att vara på fritids tycker några av barnbarnen, så hem till mormor/farmor  kan man ju alltid åka en dag och få lite omväxling.

Det börjar med frukost och jag verkar ha fått ett nytt barnbarn, "Apis", som sitter med och knaprar i sig några flingor.

Att ljuda sig igenom fågelarterna på underläggen, titta ut genom altandörren och försöka känna igen vilka fåglar det är som trängs vid matbordet är en jättekul sysselsättning. Jag pekar också ut vilken rovfågel det var som tog en av mina hönor för ett par veckor sedan. L tycker den ser ut som en katt i huvudet, och ja, det gör den nog faktiskt - duvhöken!

Lekkistan töms på sitt innehåll, och det blir en del diskuterande innan man kommer överens om vad som ska lekas med idag. 

I väntan på att elden ska bli glöd, så klättras det hej vilt i den gamla, rostiga ställningen som är ett minne från tiden då mitt hus var skola. Den har genom åren varit, och är fortfarande, en otroligt populär lekplats.

L tycker storkusinerna är tråkiga som bara klättrar och klättrar, så han strosar bort till ekan och kommer på att han kan gömma sig bakom hönsgården så att de stora barnen kan få leta. De kommer säkert att tycka att det är en jätterolig lek. Eller?

Det finns ingenting som går upp emot pinnbröd grillat över öppen eld, och med stora klickar smör i!

Tycker i alla fall farmor och äldsta barnbarnet som är den som får äta upp alla de yngre barnens bröd...

Är det sportlovsfest måste man ju ha efterrätt, eller hur? Den serveras inomhus, semlor och chokladbollar är vad som bjuds, och nu har även mammor och småsyskon dykt upp. Minstingen, ett halvår liten, passar i ett obevakat ögonblick på att stoppa HELA handen i semlegrädden och sedan snabbt in i munnen. Det blir jubel runt fikabordet och alla skrattar hejdlöst åt hans tilltag - härligt!!!

En efter en droppar barnbarnen av, så till slut är det bara N kvar och vi kör några parti Uno. Hennes "Apis" sitter i högsätet, och får god hjälp av sin matte under spelets gång. Trots det vinner han inte ett enda parti.

Till slut åker även han och N hem, och hennes gullige pappa har köpt en stor blombukett till sin prinsessa på ALLA HJÄRTANS DAG - DET är kärlek tycker jag!

KRAM! 

Afternoon tea

Ända sedan min tid i England har jag längtat efter riktig clotted cream till mina scones. Har då och då googlat för att se om jag kunnat hitta recept på det, och för några veckor sedan blev det napp – jisses vad glad jag blev! Nu var det då dags att prova på, och sedan hade jag tänkt försöka skriva ett charmigt inlägg om hur gott och trevligt det blev att ÄNTLIGEN få njuta av den hett efterlängtade grädden – men, men… jag säger som Raskens Ida; ”En sa' allri' räkna ut nåt!”

Efter att ha följt receptet till punkt och pricka (genom att hälla vispgrädden i en skål som fick stå i en kastrull med sjudande vatten 1½ timma, och sedan i kylen i 12 timmar), dukat upp fint och bjudit in delar av familjen på te och nybakade scones så blev det bara en enda stor besvikelse! Scones och te var goda och den ”clottade creamen” smakade helt ok, men hade en vidrig konsistens (se bild ovan)... inte alls som den man får i England. Vet faktiskt inte var det gick snett, men kanske berodde det på att vår mjölk är pastöriserad? När jag nu googlat vidare, har jag hittat andra recept där man kan använda en blandning av helmjölk och grädde, så kanske vågar jag mig på ett nytt försök så småningom.

Sylt hör förstås till...

... och den här lilla munnen lät sig väl smaka av bröd och sylt, men grädden spottades ut.

"Där sitter de andra och mumsar, medan jag bara får en urtrist brödpensel att gnaga på! Som dessutom smakar urk - usch!"

Julklappar som räcker längre än till påska...

Idag var det dags att leverera den första julklappen till de fyra äldsta barnbarnen:


"Kenta och barbisarna" med Boulevardteatern

En STOR och spännande julklapp med leksaksinnehåll är förstås det absolut roligaste för små barn att få! Himla otur då för mina barnbarn att bland det värsta, och mest ångestskapande, som finns för mig är att gå in i en leksaksaffär med hyllorna sprängfyllda av färgglada och, oftast, otäckt plastiga prylar i rosa och blått. Jag gör mina tappra försök, går förvirrad rad upp och rad ner och försöker hitta något vettigt som passar för var och en av de sju små liven, och som dessutom ska kännas bra för mig att ge bort. Utan att lyckas.

"Folk och rövare i Kamomilla stad" såg vi i höstas

 Men så för ett par år sedan kom jag på att man väl i stället kunde ge bort upplevelser - även till barn!? Så fick det bli, och jag vågar nog säga att det blev succé. Numera föräras alltså såväl pojk-  som flickbarnbarn med ett kuvert vars innehåll består av biljetter till teater och/eller bio, och som varar hela våren! Vi går tillsammans vilket gör det hela till en win-winsituation eftersom jag själv tycker att det är så fantastiskt roligt - både att få umgås med barnen på det här sättet, och att få ett legitimt skäl att se barnteater... *s*.

Sen har vi förstås en himla tur som bor i en kommun som varje termin har ett stort och brett utbud för såväl förskole- som skolbarn!

Här ytterligare exempel på föreställningar som vi kommer att se den här terminen:

 

           "Lite Lennart" med Göteborgsoperan

 "Min tur" med Teater Spekatakel

Allteftersom barnen blir äldre, får jag väl revidera konceptet till annat än bara teater. Konsert kanske (kan nog bli HUR kul som helst att som tonåring gå med mormor/farmor - eller inte...). Resa (skulle säkert bli populärt, får väl börja spara redan nu). Opera (nåja, man kan väl alltid försöka).
Det är bara fantasin som sätter gränser, och jag har några år på mig att fundera *s*.