I en liten, liten stuga

Det finns en liten, liten stuga i skogen vid en sjö... Äsch, det låter som inledningen på en saga och faktum är, att det efter att i mörka vinterkvällen ha knatat grusvägen ner genom skogen och sedan komma in i Bertilssons stuga faktiskt känns som att befinna sig mitt i en saga! Stugan ligger vid Delsjön och där har göteborgarna i nio decennier, under sina promenader runt sjön, stannat till och tagit en kopp kaffe. Förutom alla promenadgäster på dagtid, så vallfärdar nuförtiden mycket folk även dit många kvällar varje vår och höst för att få äta nybakade scones, dricka te och underhållas en stund på ett mycket varmt, hemtrevligt och opretentiöst vis.

Innan vi stiger in genom entrén måste häxor som jag ställa ifrån oss våra kvastar utanför, på den för ändamålet iordningställda parkeringsplatsen. Sedan gäller det att hålla sig långt fram  i kön, för att försöka få en bra plats där man slipper vrida nacken ur led för att kunna se och höra kvällens gäst.

Borden står tätt, och skulle man känna sig lite frusen efter promenaden blir man snabbt varm av både brasan (jag älskar kontrollerad eld...) och stämningen som
skapas av att man sitter VÄLDIGT tätt ihop :-). 

Sen finns det massor av roliga saker att vila ögonen på, som till exempel alla häxor som hänger i tak och på väggar! Första gången jag kom hit så kände jag mig genast som hemma, eftersom det hänger en häxa även i mitt eget köksfönster.

Helen och Pia, som driver stugan, är de som med sin humor och sina skratt skapar sagoskimret och den härliga stämningen, och de gör världens läckraste scones. Dessutom bjuds det alltid på någon god tesort som serveras rykande het i gamla hederliga mörkbruna tekannor med trähandtag.

När man mumsat klart blir det underhållning, och ofta är det någon som berättar historier - sanna eller påhittade är det ingen som vet. Men riktigt, riktigt mysigt är det i alla fall! Ibland är det en eller flera musikanter, och då blir det akustiskt musikmys på hög nivå. Eller så  kommer någon som korsat Grönland på skidor och delar med sig av sitt äventyr. Då tänker man; "Åh, tänk om jag också skulle...?" Vad som än står på programmet så går man alltid härifrån med ett leende på läpparna, och en härlig känsla av lugn inombords.

Så här såg han ut, mannen som vi kan tacka för, och som även gett namn åt, stugan - 

kapten Per Bertilsson!

Tutankhamun - graven och skatterna

Begravningsmasken

"Tutankhamun - graven och skatterna" i Malmö är den i särklass mest välpresenterade utställning jag sett! På ett pedagogiskt sätt lotsas man fram i de olika rummen genom att man i hörlurar - och på vissa ställen med hjälp av filmer - får hela historien om hur det gick till när graven hittades, berättad för sig. Även Tutankhamuns korta liv, och annan egyptisk historia, berättas på ett mycket spännande och intressant vis. Hade vi vetat att utställningen var så omfattande hade vi stannat över natt och gått två dagar för att riktigt hinna smälta all kunskap. Nu blev "hårddisken" ganska snabbt full, så till slut kopplade jag bort hjärnan och gick bara och njöt av allt det vackra:-). Kommer alltså tyvärr inte ihåg vad allt var som jag tog kort på, men någon av er andra som var med kanske kan fylla i?

De tre kistorna

Trots att de tusentals föremål som visas inte är original, för de befinner sig på museum i Kairo och är alldeles för ömtåliga och värdefulla (bara den innersta kistan består av 110,4 kg RENT GULD) att fraktas världen runt, så är det absolut inget som stör upplevelsen. Det vi ser är repliker, tillverkade med traditionella metoder av egyptiska hantverkare, av föremål som fanns i Tutankhamuns grav. Det är svårt att ta in att man redan för drygt 3 000 år sedan kunde tillverka så här fantastiskt vackra saker. Och all denna guldprakt bara för att hjälpa den 19-årige faraonen på hans resa till underjorden!

Begravningsmasken som består av ca 11 kg rent guld!

Innerligheten i den här figurens ansikte och gest med armarna är sååå rörande!

Faraos vagn

Schakalen (dödsguden Anubis djur) som vaktar kistan med Tutankhamuns inälvor


Lock i alabaster till en av kanoperna (kärl där inälvorna förvarades)

Den guldbelagda tronen

Trots alla imponerande och stora guldföremål så var det nog ändå de små, små detaljerna som allra mest fångade mitt intresse; spelbrädet, papyrusglättaren, skrivpaletterna, den minsta kistan för det dödfödda barnet, inläggningarna i olika material på Tutankhamuns yttre kista och den fantastiska symbolrikedomen på alla föremålen.

Sarkofagen för den lilla dödfödda flickan...

 ... detalj från yttre sarkofagen...

... spelbrädet...

... detalj från spelbrädet...

.... detalj från spelbrädet...

 ... papyrusglättaren...

... och skrivpaletterna

(För att få störst utbyte av bilderna så klickar ni på dem - som vanligt *s*)

Ja jisses vilken upplevelse det blev, och jag måste skicka en kram och ett stort TACK till Carina (t.v. på bilden nedan) i kulturklubben Tusenskönorna för att hon föreslog den här resan för oss andra!

Festivalmingel

Lånad bild

Göteborgs filmfestival pågår för fullt med mängder av filmer över hela stan, och ikväll var vi några stycken som såg ”Anna Karenina”. Stor passion, heta känslor, trofasthet, svek, sorg och många tårar genomsyrar det här underbart vackert filmade kostymdramat, där Keira Knightley gör ett väldigt starkt porträtt av Anna Karenina. Unga svenska Alicia Vikander var också fantastiskt duktig som prinsessan Kitty!

Och var skulle Tolstoys klassiker - som utspelar sig i rysk överklass i mitten av 1800-talet - ha Sverigepremiär om inte på Stora teatern på Avenyn?! En teater som byggdes under samma tid som filmen utspelar sig, och som är en vacker, vit byggnad i renässansstil (har gjort min läxa *s*).

 Den runda teatersalongen ser ut exakt som den gjorde när den byggdes, och man kan verkligen känna historiens vingslag sväva genom rummet.

 En enorm ljuskrona pryder taket och jag har inga problem med att föreställa mig hur mäktigt det måste varit då, på den tiden, när alla de 60 ljusen tändes och lågorna fladdrade.

Det var första, och säkert sista, gången jag gick på röda mattan men inte en endaste pressfotograf var där och dokumenterade – wonder why? ;-) I biljettpriset ingick mingel med bubbel och snacks, vilket passade perfekt in i miljön - även vi gjorde vårt bästa för att matcha densamma :-). Sen kunde jag förstås inte se mig mätt på alla vackra utsmyckningar och lampor överallt – ett eldorado om man älskar gamla hus!

Julklappar som räcker längre än till påska...

Idag var det dags att leverera den första julklappen till de fyra äldsta barnbarnen:


"Kenta och barbisarna" med Boulevardteatern

En STOR och spännande julklapp med leksaksinnehåll är förstås det absolut roligaste för små barn att få! Himla otur då för mina barnbarn att bland det värsta, och mest ångestskapande, som finns för mig är att gå in i en leksaksaffär med hyllorna sprängfyllda av färgglada och, oftast, otäckt plastiga prylar i rosa och blått. Jag gör mina tappra försök, går förvirrad rad upp och rad ner och försöker hitta något vettigt som passar för var och en av de sju små liven, och som dessutom ska kännas bra för mig att ge bort. Utan att lyckas.

"Folk och rövare i Kamomilla stad" såg vi i höstas

 Men så för ett par år sedan kom jag på att man väl i stället kunde ge bort upplevelser - även till barn!? Så fick det bli, och jag vågar nog säga att det blev succé. Numera föräras alltså såväl pojk-  som flickbarnbarn med ett kuvert vars innehåll består av biljetter till teater och/eller bio, och som varar hela våren! Vi går tillsammans vilket gör det hela till en win-winsituation eftersom jag själv tycker att det är så fantastiskt roligt - både att få umgås med barnen på det här sättet, och att få ett legitimt skäl att se barnteater... *s*.

Sen har vi förstås en himla tur som bor i en kommun som varje termin har ett stort och brett utbud för såväl förskole- som skolbarn!

Här ytterligare exempel på föreställningar som vi kommer att se den här terminen:

 

           "Lite Lennart" med Göteborgsoperan

 "Min tur" med Teater Spekatakel

Allteftersom barnen blir äldre, får jag väl revidera konceptet till annat än bara teater. Konsert kanske (kan nog bli HUR kul som helst att som tonåring gå med mormor/farmor - eller inte...). Resa (skulle säkert bli populärt, får väl börja spara redan nu). Opera (nåja, man kan väl alltid försöka).
Det är bara fantasin som sätter gränser, och jag har några år på mig att fundera *s*.