Festivalmingel

Lånad bild

Göteborgs filmfestival pågår för fullt med mängder av filmer över hela stan, och ikväll var vi några stycken som såg ”Anna Karenina”. Stor passion, heta känslor, trofasthet, svek, sorg och många tårar genomsyrar det här underbart vackert filmade kostymdramat, där Keira Knightley gör ett väldigt starkt porträtt av Anna Karenina. Unga svenska Alicia Vikander var också fantastiskt duktig som prinsessan Kitty!

Och var skulle Tolstoys klassiker - som utspelar sig i rysk överklass i mitten av 1800-talet - ha Sverigepremiär om inte på Stora teatern på Avenyn?! En teater som byggdes under samma tid som filmen utspelar sig, och som är en vacker, vit byggnad i renässansstil (har gjort min läxa *s*).

 Den runda teatersalongen ser ut exakt som den gjorde när den byggdes, och man kan verkligen känna historiens vingslag sväva genom rummet.

 En enorm ljuskrona pryder taket och jag har inga problem med att föreställa mig hur mäktigt det måste varit då, på den tiden, när alla de 60 ljusen tändes och lågorna fladdrade.

Det var första, och säkert sista, gången jag gick på röda mattan men inte en endaste pressfotograf var där och dokumenterade – wonder why? ;-) I biljettpriset ingick mingel med bubbel och snacks, vilket passade perfekt in i miljön - även vi gjorde vårt bästa för att matcha densamma :-). Sen kunde jag förstås inte se mig mätt på alla vackra utsmyckningar och lampor överallt – ett eldorado om man älskar gamla hus!

Helgyra

Det har varit yra helgen lång; skidyra, kalasyra, cykelyra, snöyra - man kan bli yr för mindre :-). För första gången sedan tjejvasaloppet i mars förra året så kom vi gudinnor igår iväg i skidspåret, vilket var efterlängtat och kanonhärligt! Det var väl inte de allra bästa spåren eftersom vi har så lite snö men klart åkbart, så en dryg timma stakade vi runt. Som sig bör blev det varm choklad och macka efteråt - den vispade grädden stod dock kvarglömd hemma i kylen :-(. Skidskorna hade jag oxå glömt, så det blev till att vända hem efter några kilometers bilfärd och hämta dem. Ibland, eller om sanningen ska fram - varenda dag, blir jag SÅ trött på mig själv!

Trevlig middag hos gamla, goa vänner igår kväll, och sedan distanscykel i Pyrenéerna i morse. Det blev lite extra tungt eftersom träningsvärk i ljumskarna från igår började göra sig påmind redan vid "uppståndelsen" i morse. Men det var bara att bita ihop och kämpa på. Lyckades dessutom felplacera mig själv så att jag satt på cykeln framför Stefan (som håller i passen), vilket innebar att det absolut INTE gick att försöka ta det lugnt minsta lilla stund, för då upphävde han genast sin röst och mässade uppmuntrande; "Tramp, tramp, tramp, tramp, dra och trampa, dra och trampa! Ligg i, bara några hundra meter kvar upp till toppen!" Han har verkligen ingen avståndsuppfattning den mannen, för efter alldeles för många minuters intensivtrampande var vi fortfarande inte uppe... Ja, så där höll det på, men smärtsamt kul är det.

Hundarna måste ju också få sitt, så dotera, jag och våra fyra hundar tog en promenad på sjön i horisontell snöyra. Det stack som nålar i ansiktet i motvinden - vilket jag tycker gör sådär riktigt skönt-ont - och man känner verkligen att man lever. Hoppas, hoppas, HOPPAS att vädergudarna står oss bi och låter snön ligga kvar ett tag. Jag menar, SMHI har ju haft fel förut, eller hur?!

Snö, sjö, sol!

Klicka på bilderna för bättre kvalité

Vi har haft några helt fantastiska dagar med runt -10° och strålande sol, och det finns verkligen ingenting som går upp mot sådana här vinterdagar! Att promenera eller åka skidor på sjöarna som nu ligger tjocka med is är helt underbart, och hundarna bara älskar det eftersom de kan sträcka ut oändliga sträckor och slipper distraheras alltför mycket av en massa dofter från vilda djur *s*.

Min finaste Humla

Hallon har en faiblesse för att äta snö!

Spår efter andra djur än hundar hittade jag inga, men däremot - av människor skapade - spår som jag inte riktigt säkert kan identifiera. Hjälp mig!

Hundspår! 

Skridskospår?

Klassiska skidspår!

Skatingspår?

När man går i allt det vackra så kan man inte låta bli att förundras över vilken otrolig skönhet naturen bjuder oss på;

Ormbunkar i is (skulle man kunna tro...)

Snökristaller i okänd buske

Isigt grässtrå

Rallarros

Vass

Push-pull

(Fotograf: Pelle Zettergren, bild lånad från SRs hemsida)

Blir så glad när jag hör positiva (miljö)nyheter i medierna! Det här reportaget t.ex. som sänts i Sveriges Radios Vetandets värld, och som handlar om push-pulltekniken. En teknik som tagits fram av det internationella centret för insektsfysiologi och ekologi i Mbita, Kenya.

I push-pullodling sår man, tillsammans med de värdefulla grödorna, in växtarter med en lukt som skadeinsekter inte gillar, och där kemiska substanser från växten frigörs via rötterna och därmed även håller ogräs borta. Dessutom planterar man andra sorters växter med dofter som attraherar skadedjuren, i utkanterna av odlingarna. Man styr helt enkelt insekter dit man vill ha dem - sååå fiffigt! 

Växterna som ingår i systemet har ytterligare ett mervärde genom att de används som djurfoder. I mina öron låter det nästan för bra för att vara sant, men tekniken fungerar och är spridd över stora delar av världen.

Serietidning som visar hur man gör

(Fotograf: Pelle Zettergren, bild lånad från SRs hemsida)

En sådan här metod är förstås otroligt värdefull för den oftast fattiga befolkningen som därmed slipper såväl ogräs- som skadedjursbekämpning i form av giftiga kemikalier, och som säljs till hutlösa priser av stora multinationella företag.

*****

För ett tag sedan såg jag på facebook att det sedan ett par år tillbaka finns en svensk tidskrift som heter Good News Magazine (goodnewsmagazine.se)och som bara rapporterar om positiva nyheter - precis vad vi behöver! :-)

Slattarnas paradis...

 

... skulle eventuellt kunna vara hemma hos mig, för så här ser det ut för tillfället i kylen, på bänken och i skåpen:

tandkrämen…

... chilisåsen...

… hudkrämen…

… oljan…

… deon

Jag blir nämligen GALEN på alla förpackningar som vägrar släppa ifrån sig det sista av innehållet frivilligt. För att överlista dem så ställs de alltså upp-och-ner eller klipps itu och räcker på så sätt i upp till flera veckor längre än tillverkarna tänkt sig. Varje gång jag lyckas pressa ur den sista ”droppen” ler jag i mjugg, och tänker nöjt att: ”Mig lurar ni inte så lätt!”

Det handlar inte om (ekonomisk) snålhet, utan är förmodligen bondgenen i mig som ger sig tillkänna – ALLT ska tas tillvara, inget får förspillas. I kombination med mitt (kanske något naiva) miljötänk kan det ibland ta sig lite lustiga uttryck *s*.

Julklappar som räcker längre än till påska...

Idag var det dags att leverera den första julklappen till de fyra äldsta barnbarnen:


"Kenta och barbisarna" med Boulevardteatern

En STOR och spännande julklapp med leksaksinnehåll är förstås det absolut roligaste för små barn att få! Himla otur då för mina barnbarn att bland det värsta, och mest ångestskapande, som finns för mig är att gå in i en leksaksaffär med hyllorna sprängfyllda av färgglada och, oftast, otäckt plastiga prylar i rosa och blått. Jag gör mina tappra försök, går förvirrad rad upp och rad ner och försöker hitta något vettigt som passar för var och en av de sju små liven, och som dessutom ska kännas bra för mig att ge bort. Utan att lyckas.

"Folk och rövare i Kamomilla stad" såg vi i höstas

 Men så för ett par år sedan kom jag på att man väl i stället kunde ge bort upplevelser - även till barn!? Så fick det bli, och jag vågar nog säga att det blev succé. Numera föräras alltså såväl pojk-  som flickbarnbarn med ett kuvert vars innehåll består av biljetter till teater och/eller bio, och som varar hela våren! Vi går tillsammans vilket gör det hela till en win-winsituation eftersom jag själv tycker att det är så fantastiskt roligt - både att få umgås med barnen på det här sättet, och att få ett legitimt skäl att se barnteater... *s*.

Sen har vi förstås en himla tur som bor i en kommun som varje termin har ett stort och brett utbud för såväl förskole- som skolbarn!

Här ytterligare exempel på föreställningar som vi kommer att se den här terminen:

 

           "Lite Lennart" med Göteborgsoperan

 "Min tur" med Teater Spekatakel

Allteftersom barnen blir äldre, får jag väl revidera konceptet till annat än bara teater. Konsert kanske (kan nog bli HUR kul som helst att som tonåring gå med mormor/farmor - eller inte...). Resa (skulle säkert bli populärt, får väl börja spara redan nu). Opera (nåja, man kan väl alltid försöka).
Det är bara fantasin som sätter gränser, och jag har några år på mig att fundera *s*.