tisdag 12 juni 2012

TjejKlassikern genomförd!!!

Dagens träningsdos:
Springer 4,7 km
Medevi brunns gamla badhus

I fredags eftermiddag styrde vi kosan mot Motala och vårt boende på Medevi Brunn. Kvällen innan hade vi med mycken möda och stort besvär lastat in alla fem cyklarna i Gunillas släpkärra. Hon hade varit tvungen att slänga ut sina soffor så att vi skulle få mjuka dynor att skydda våra diamanter med. Tack för det, Gunilla! *s*

 
The taikon style

Lördag morgon var vi tidigt uppe och åt frukostbuffé i det "lutande" huset från 1700- eller kanske till och med 1600-talet. En del av oss slukade maten, medan en del inte hade någon aptit alls - nervösa?! Absolut!

Tillbaka till vårt maison vidtog diverse viktiga förberedelser; Agneta gjorde yoga, Anne-Marie målade läpparna och Marie och Gunilla packade, kontrollerade, diskuterade, packade om, kontrollerade och diskuterade tills de var nöjda.

 
Agneta

 
Marie

 
Gunilla och Anne-Marie

 I riktigt god tid var vi sedan inne vid starten för Tjejvätternrundan, och kunde till och med sätta oss och ta en kopp kaffe i lugn och ro innan det kl 10.00 var dags för oss att ge oss iväg.

Så här sammanbitet glada och förväntansfulla var vi innan vi gav oss av:

Fr.v. Anne-Marie, Agneta, Marie, Gunilla och Ewa

10 mil och drygt fyra - knappt sex timmar senare var vi alla i mål! Vi hade riktigt bra cykelväder med runt 16°-17 °, ganska molnigt, svag vind och några regnskurar - till och med solen tittade fram då och då. Banan var, bortsett från partiet upp på Omberg, väldigt platt vilket gjorde att det gick att cykla på i ett relativt snabbt tempo. Jag njöt verkligen HELA vägen.

När jag sedan cyklade över mållinjen kom plötsligt, och helt oväntat, tårar av både glädje och lättnad. Kanske inte så konstigt egentligen, eftersom det ju faktiskt varit 1½ års uppladdning med mycket träning, fyra fantastiskt roliga och olika lopp, en bruten fot (och den rehabilitering det innebar) och nu var allt plötsligt över!!!

Så här euforiskt lyckliga var vi när vi kommit i mål:
 
Fr.v. Anne-Marie, Gunilla, Ewa, Agneta och Marie

Under själva loppet blev det inte mycket ätit, så efter målgång var det ljuvligt gott med den currykyckling och pilaffris som vi bjöds på. En kopp kaffe och en bakelse blev det också - för det var vi värda *s*.

På kvällen vidtog ett firande av förnämsta sort: en flaska Dom Perignon som Loui gett Gunilla och sagt att vi skulle ha när vi klarat klassikern - TACK snälla, gulliga Loui!

Alla våra medaljer från Vansbrosimningen, Lidingöloppet, Vasaloppet och Vätternrundan. Och så Dompan, förstås!

Sen åt vi buffé igen, och dj*ar vad vi njöt. Och åt. Och åt. Och åt. Sen somnade vi tror jag *s*.

Nu ska jag njuta segerns sötma i några dagar innan jag sätter mig ner och försöker samla ihop alla tankar och känslor jag har inför den här totala upplevelsen av att ha genomfört -
TJEJKLASSIKERN!

 
 Innan hemfärd tog vi tog en söndagspromenad i den vackra naturen runt Medevi - här är en av mina favoritblommor, humleblomstret.

 Vackra blommor som jag fick av äldsta dottern när jag kom hem <3

2 kommentarer:

Y sa...

Ja, grattis igen - ni är grymma!!! =) Och det var ju jättevackert med humleblomstern i det gröna...

Sökarens sa...

Tack! Ja, visst var det vackert arrangerat av naturen - jag upphör aldrig att förundras över stil- och färgkänslan som den gode Guden kreerar sina skapelser med .-).