Klockan är halv sex, dimman ligger lätt över sjön och gräset är frostvitt
Kände mig så ledsen & besviken
förra fredagen eftersom jag återigen blivit förkyld och inte kunde komma iväg
till träningen, så jag tyckte att jag behövde trösta mig lite. När jag då hörde på
nyheterna att det skulle bli soligt och klart väder dagen därpå bestämde jag
att jag skulle gå upp tidigt, åka iväg för att se soluppgången och tanka lite
energi.
Kontrollerade när solen skulle gå upp – 05.46. Ingen direkt okristlig tid, så så fick det bli.
Kontrollerade när solen skulle gå upp – 05.46. Ingen direkt okristlig tid, så så fick det bli.
Tio i sex och solen har gått upp men syns ännu inte bakom granarna
Halv fem vaknade jag, gjorde i ordning kaffe
och smörgåsar, packade ryggsäcken och kameran, klädde mig varmt eftersom det var några minusgrader och gav mig iväg. Hade inte
riktigt klurat ut var jag bäst skulle se solen gå upp och började med att åka mot Nääs,
men insåg när jag närmade mig att det nog skulle dröja alltför länge innan den visade sig där.
Åkte då upp till Wiebo (TACK käre bror och brorssöner för att ni lagat
tjälskotten på vägen så jag slapp gå från Fantomen!) där jag är född och
uppvuxen, och där i princip hela min ursprungsfamilj bor kvar.
Där visste jag säkert, att det skulle bli en vacker morgon.
Ännu bara gryningsljus över sjön som ligger alldeles blank
Det var helt vindstilla, och alldeles,
alldeles tyst.
Strax efter klockan 6 började så solen komma upp mellan granarna, och sedan gick det snabbt innan den var helt synlig. Och vilket fullständigt fantastiskt sagolandskap den skapade! Det orange/röd/rosa ljuset var så starkt och intensivt att det nästan tog andan ur mig...
Strax efter klockan 6 började så solen komma upp mellan granarna, och sedan gick det snabbt innan den var helt synlig. Och vilket fullständigt fantastiskt sagolandskap den skapade! Det orange/röd/rosa ljuset var så starkt och intensivt att det nästan tog andan ur mig...
Klockan 06:06 ser jag det allra första av det gula klotet
06:07
06:15
Ljuset är nästan smärtsamt vackert!
En fisk som slår får vattnet i rörelse för en stund
Gick sedan länge omkring och bara njöt av frostigt blåbärs-
och lingonris, en al med sina hängen och kottar, dimman som rörde sig sakta hit
och dit över sjön, enar i givakt, ljusstrimmor som skapades genom dimman, frosten som solen
förstås ännu inte smält undan, små vattenpölar med ett tunt lager av is, lavar, mossor, en sten i vattnet – precis ALLT
blir vackert i tidigt morgonljus…
En solstråle letar sig in genom dimman över sjön
Till och med en ful stängseltråd i blå nylon blir vacker som lavbevuxen
Tror att detta är en kochenillav
Allteftersom timmarna gick och solen steg högre så ändrades även ljuset till mer "normalt" dagsljus, och det var som om jag kom tillbaka till verkligheten efter att ha varit i ett annat universum. Kände mig plötsligt väldigt hungrig, och gick ner i beteshagen så nära sjön jag kunde komma för att inta medhavd matsäck.
Utöver koltrastens morgonkonsert hördes en granngårdstupps ihärdiga god-morgon-galande ljuda över vattnet. Med en sådan här start, så kändes det i hela kroppen att det måste bli en alldeles särskilt, extraordinärt bra dag!
Kram!
P S Om någon undrar varför jag håller på och byter typsnitt så är det för att den stil jag valt, och tyckte om, tydligen inte syns i de flesta windowsprogram, utan det blir något vanligt, tråkigt typsnitt i stället. Nu hoppas jag att jag hittat något som fungerar för de flesta. :-) D S
3 kommentarer:
Ewa, vilka underbara foton! Du är jätteduktig! Kramar till dig!
Det här typsnittet funkar fint på min dator! =)
Så underbara bilder!! Både alla ljusbilderna och så gillar jag löven under den tunna isen väldigt mycket...
Tack snälla Rigmor och Y! Kram tillbaka <3
Skicka en kommentar