onsdag 20 februari 2013

I en liten, liten stuga


Det finns en liten, liten stuga i skogen vid en sjö... Äsch, det låter som inledningen på en saga och faktum är, att det efter att i mörka vinterkvällen ha knatat grusvägen ner genom skogen och sedan komma in i Bertilssons stuga faktiskt känns som att befinna sig mitt i en saga! Stugan ligger vid Delsjön och där har göteborgarna i nio decennier, under sina promenader runt sjön, stannat till och tagit en kopp kaffe. Förutom alla promenadgäster på dagtid, så vallfärdar nuförtiden mycket folk även dit många kvällar varje vår och höst för att få äta nybakade scones, dricka te och underhållas en stund på ett mycket varmt, hemtrevligt och opretentiöst vis.


Innan vi stiger in genom entrén måste häxor som jag ställa ifrån oss våra kvastar utanför, på den för ändamålet iordningställda parkeringsplatsen. Sedan gäller det att hålla sig långt fram  i kön, för att försöka få en bra plats där man slipper vrida nacken ur led för att kunna se och höra kvällens gäst.


Borden står tätt, och skulle man känna sig lite frusen efter promenaden blir man snabbt varm av både brasan (jag älskar kontrollerad eld...) och stämningen som
skapas av att man sitter VÄLDIGT tätt ihop :-). 


Sen finns det massor av roliga saker att vila ögonen på, som till exempel alla häxor som hänger i tak och på väggar! Första gången jag kom hit så kände jag mig genast som hemma, eftersom det hänger en häxa även i mitt eget köksfönster.





Helen och Pia, som driver stugan, är de som med sin humor och sina skratt skapar sagoskimret och den härliga stämningen, och de gör världens läckraste scones. Dessutom bjuds det alltid på någon god tesort som serveras rykande het i gamla hederliga mörkbruna tekannor med trähandtag.




När man mumsat klart blir det underhållning, och ofta är det någon som berättar historier - sanna eller påhittade är det ingen som vet. Men riktigt, riktigt mysigt är det i alla fall! Ibland är det en eller flera musikanter, och då blir det akustiskt musikmys på hög nivå. Eller så  kommer någon som korsat Grönland på skidor och delar med sig av sitt äventyr. Då tänker man; "Åh, tänk om jag också skulle...?" Vad som än står på programmet så går man alltid härifrån med ett leende på läpparna, och en härlig känsla av lugn inombords.

Så här såg han ut, mannen som vi kan tacka för, och som även gett namn åt, stugan - 
kapten Per Bertilsson!




2 kommentarer:

Y sa...

Måste bara få följa med någon gång när Noah blivit större!! Låter så himla mysigt...

Sökarens sa...

Klart du ska - du skulle passa bra där eftersom det nog är lite häxa i dig oxå ;-).